Välkommen


Mitt helande

Ja, vad och hur ska jag börja.....

Det är lätt att skriva för ingående och det är vell ok men risken är att det blir en bok hahaha

Jag vill tillägga att jag skriver inte för att någon skall tycka synd om mig eller för att få uppmärksamhet utan för att jag vet det finns människor som behöver höra att förändring finns och att det går tillfriskna på alla plan. När det känns hopplöst och man har ingen att tala med eller inte vågar visa vem man är så kanske jag kan stödja någon där ute. Om inte så hoppas jag det blir en spännande resa kanske för dig med att läsa hur jag har gjort och gör för att må så bra jag kan.

Att må så bra jag kan är inte tillräckligt för mig, det är som att nöja mig med det lilla här och nu. Det är mer än så, jag vill leva så nära jag kan optimal hälsa, vad nu det är hahaha. Men jag vill kunna leva utan rädslor orsakade av trauman, präglingar och händelser, utan att påverkas av dem. Behålla kunskapen ja, men inte styras. Kunna leva i lätthet, det är ett bra ord som sammanfattar mycket av hur jag nser påä livet, och skapande av helhetshälsa. Lätthet på alla plan. Jag behöver ingen fin bil dyra skor eller guld att bära, oh nej det är inget för mig. Lätthet för mig är att leva i glädje kärlek och att vara här och nu....oj va det lät klyschigt ....jag tror ni förstår. Jag har inte emot att behöva lösa problem och hjälpa andra , men jag vill kunna göra det utan att ta kraft av mig själv, i lätthet. Utmaningar älskar jag och att hjälpa människor ur destruktiva beteenden , personlig utveckling är sååååå spännande men detta vill jag kunna göra i lätthet. Jag tror ni förstår.

OK, Jag kommer börja med att skriva lite om min uppväxt för att du ska få en bild av grunderna till mitt mående och för att förstå en del av orsakerna till min resa.



Jag är uppväxt i en familj med mamma, pappa och stora syster. På grund av saker som hänt mig som liten så kommer jag tyvärr inte ihåg något innan jag är mellan 9-10 år. Saker jag kan berätta från tidigare ålder är sånt som återb erättats för mig eller foton osv. Det jag kommer ihåg från tidigare år är relationen med min morfar, han betydde oerhört mycket för mig . Han gav mig tryggheten och gjorde saker med mig. Det är han som lärt mig saker som är kreativa och praktiska. För honom fanns aldrig problem med att jag ville vara med n är han byggde tex. Han gav mig hammare och spik så fick jag vara m ed . Min morfar va en fantastisk människa på alla sätt. Han va rolig lättsam och hade ett enormt tålamod med oss barn. Det va han som jag ringde om jag behövde hjälp inte mina föräldrar.

Min pappa minns jag inte så mycket av under min uppväxt mer än att han va mycket sträng mot mig, eller rättare sagt elak. På grund av respekt till min syster och andra så kommer jag inte gå in på mina upplevelser och minnen av honom från min uppväxt. Men dom har absolut påverkatg mig negativt om man säger så. Under mina vuxna år så har relationen med pappa varit bra, och framför allt de sista 10 åren och året då han blev sjuk. Eftersom jag arbetat mycket med mig själv så kunde jag ta till mig pappa som han var och inte låta mina gamla känslor och upplevelser påverka våran relation. Så sista året han levde hade vi bästa relationen någonsin. Han dog av ALS och på hans dödsbädd gav jag honom förlåtelse för allt han ville bli förlåten för, utan att gå min på något. Jag är övertygad om att han då kunde släppa taget om skuld och skam. Återkommer kanske längre fram om detta och hur det fick mig att arbeta mer med trauma från min uppväxt.

Min mamma va en fantastisk mamma under min uppväxt , det lilla jag kommer ihåg. Hon va en person som alla älskade och som alla gick till när dom behövde prata om jobbiga saker. Hon arbetade på fritidsgården och ungdomarna tydde sig till henne och litade på henne. På hemma plan fanns hon alltid, jag och min syster kunde prata med henne om allt , sex killar beroenden droger ja allt som tonåringar dras med och undrar över. Iallafall där jag är uppväxt hehe...Det fanns inget som va förbjudet att prata om eller som kändes dumt eller fel att prata om med mamma. Hon fanns alltid där. Men sedan hände något i vår familj . Mamma och pappa skilde sig. Jag gick i 3an då. En fruktansvärd tid för mig. Allt raserades, allt som va tryggt. Pappa flyttade , mamma träffade en ny och festerna och supandet började. Och med detta inträffade kaos på alla plan för mig. Pappa fanns inte då jag inte fick träffa honom, mamma va intge tillgänglig längre. Och festerna med fylla och bråk skapade fruktansvärd rädsla hos mig. När detta pågick låg jag i mitt rum och försökte sova, här hände även andra saker som jag inte kommer gå in på. Men dessa händelser har påverkat mitt mående och mitt sökande efter trygghet om än destruktivt. För trygghet och kärlek är det b arn behöver oavsett om det är på ett sunt sätt eller destruktivt sätt. Relationen mellan mammas nya m,an tog slut och hon började dricka alkohol mer och mer. Så nu va jag mamma och mitt beteende blev för min överlevnad att hjälpa och rädda alla andra. Som liten tjej på 9-10 år va jag mycket kreativ på att få uppmärksamhet som jag inte längre fick hemma.

Jag började festa när jag v a 11 år och skaffade killar . Då va jag någon. Jag hade tappat min identitet och min identitet blev en slav för att få uppmärksamhet, genom alkohol, killar och att ställa till problem. Mer om detta längre fram.

Min syster och ja hade en syskon relation som de flesta andra tror jag, bråk skrik och massor av kärlek. Min stora syster har alltid varit en riktig storasyster, jag menar att oavsett vad jag hamnat i för trassel så har hon alltid funnits där . Hon har försvarat mig inför mobbning av avundsjuka tjejer, stått upp för mig, hämtat mig när jag stulat till det och framför allt så har hon aldrig dömt mig....oj nu gråter jag en skvätt.....när jag legat och försökt sova i mitt rum och det varit bråk mellan mamma och pappa så har jag alltid kunnat springa in till till min stora syster och krypt ner i hennes säng. Hon va under den jobbiga tiden innan pappa flyttade min trygghet. Jag kan inte nog säga hur mycket du betyder och har betytt för mig Susanne. Jag älskar dig .

Efter ett tag så flyttade susanne till sin kille 5 mil bort........Jag lägger absolut ingen skuld på henne i detta . Hon hade all rätt till att leva sitt liv och göra det som hon mådde bäst av. Men nu blev jag ensam kvar med en alkoholiserad mamma som mitt medberoende fick mig att ta ansvar över. Ja nu hände såååå mycket destruktiva saker i mitt liv så det kan jag inte återberätta här och nu. Men mitt festande eskalerade och jag struntade i skolan ......

Jag förstog under min behandling att jag va alkoholist redan som 14 åring.

Jag har utsatt mina barn för fruktansvärda saker under mina aktiva år som alkoholist men jag kan inte göra dessa åren ogjorda , vi kan om vi vill ta lärdom av dem och använda erfarenheterna som verktyg. Jag kan bara be om förlåtelse och finnas här och nu. Tyvärr måste min a barn själva skapa sina kunskaper i utvecklande och läkande av deras uppväxt. Jag finns här idag för dom men jag kan inte läka deras sår. Jag är öppen om hur jag betedde mig under mina aktiva år och pratar öppet om det. Jag kommer alltid bära skuld men den får inte förtära mig. Genom att jag öppet kan prata om hur jag sårat mina barn så läker jag mina skuld känslor och även barnens såklart.. Dom är idag vuxna och vi har en jätte fin relation.

Jag ser ett mönster i generatoner, Min morfar va alkoholist under mammas uppväxt , mamma va alkoholist och jag är alkoholist. Det som är annorlunda nu är att jag har brutit mönstren och skapat nya mönster, nya sätt och n y kunskap genom att jag idag finns nykter med mina barn och vi tillsammans kan skapa ny historia och nya band som inte kanske handlar om missbruk utan om utvecklande kunskaper för att må bra och leva ett sunt liv..........Jag väver nya trådar i väven

Nu har jag skrivit tillräckligt idag , men såklart återkommer jag 👣😘


Vandra i skönhet

Walk the red road

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments